Endometriosis awareness project

Berättelse - Anna

2015-09-26 07:00 #0 av: Thotis90

Jag blev i november -14 diagnostiserad med endometrios och när jag berättade om sjukdomen vare sig det var för vänner, bekanta eller okända fick jag alltid frågan "vad är det?". Jag kände då att jag var tvungen att bidra med kunskap och det gjorde jag i form av ett projekt, Endometrosis awareness project, som jag lanserade på min facebooksida, på min blogg och instagram under mars månad. Under denna artikelkategori kan du ta del av mitt projekt. OBSERVERA! Alla bilder som är anslutna till projektet är tagna av mig, Louise Hedblom.

Endometriosis awareness project dag 26 - Berättelse

Det här är Anna. Hon har endometrios. Hennes historia började när hon var 16 år gammal, när hon började menstruera. Hon drabbades av rikliga blödningar, illamående, problem med mage och tarm samt smärta i buk och rygg. Hon kände direkt att någonting var fel, att det inte kunde vara normalt att må som hon gjorde i samband med menstruation, och hon valde då att söka vård. Hon sökte först för sina problem med mage och tarm då hon ofta hade ont, ibland var förstoppad och ibland hade diarré.

Hon tycker att hon blev bra behandlad av vårdpersonalen, men det var ingen som misstänkte att hon kanske led av endometrios förrän för 2 år sedan. Innan misstankarna om endometrios fick hon prova att sluta med gluten, laktos och socker samt att hon fick genomgå gynekologiska undersökningar, genomgå en koloskopi och träffa massa läkare. Hon fick höra att det är normalt att ha ont när man är kvinna och att IBS, som man först trodde att hon hade, är någonting som man helt enkelt får leva med - att man får hitta sina egna vägar för att må bra. Hon fick också frågan hur hon mådde psykiskt, om det hade hänt någonting traumatiskt under hennes uppväxt. Detta resulterade i att hon började tveka och tro att hon kanske var hypokondriker (inbillningssjuk). 

Anna fick sin diagnos genom titthålsoperation efter 20 år av besvär. Efter operationen mådde hon förhållandevis bra, men första veckan var jobbig då hon hade smärtor. Hon klarade sig dock utan morfin och började sedan må mycket bättre. Hon hade aldrig mått så bra tidigare, men efter 2-3 månader kom besvären tillbaka. Efter operationen fick hon börja med minipiller (som hennes läkare tipsat om) och det fungerade bra till en början. Det sattes sedan in en hormonspiral. Hon började efter ett tag må psykiskt dåligt och då valde man att ta bort minipillerna, men behålla spiralen vilket har fungerat bra. Dock har hon haft lite småblödningar och blir då direkt dålig. Hon lider också av feber, som har varit värst de senaste 3 åren. För att hantera sina smärtor tar hon smärtstillande läkemedel vid behov, går på kinesisk akupunktur, har en värmedyna i sängen, använder vetekudde och TENS.

Det som har varit jobbigast med sjukdomen är misstroddheten, smärtorna och vetskapen att om hon bara hade fått hjälp i tid hade hon kanske aldrig mått så som hon gör idag - fysiskt som psykiskt.

Om hon fick ändra på någonting skulle hon införa information om sjukdomen redan i skolan, hos skolsyster och kurator. Ju tidigare man får informationen desto bättre. Hon skulle också ändra vårdpersonalens bemötande. Bara för att man kanske inte hittar någonting vid vanliga undersökningar (t.ex. vaginalt ultraljud) innebär det inte att allt är bra. Man måste leta vidare och först efter man har gjort de fysiska undersökningar som går kan man gå över till det psykiska

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Anmäl
2015-09-30 21:26 #1 av: Aleya

Denna jäkla IBS. Det är som på den tiden man kallade dom ned fibromyalgi för att ha gnällkäringsjukan (fibromyalgi) och tyckte dom bara var jobbiga.

Så leds jag blir.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.