Acceptera sjukdomen

Vardagen med endometrios

2015-10-17 22:47 #0 av: Anonym

För dig ser jag ut som en helt normal människa för dig.
Man ser inga ärr efter operationer, inget förlorat hår efter cellgifter eller andra saker som visar att jag är sjuk.
Du kanske ser att jag verkar trött och går lite hukande, men vilken människa gör inte det? Du tänker väl att denna människan jobbar för hårt och är därför trött.

Egentligen så är jag kroniskt sjuk, jag har ont nästan varje dag.
Jag kan knappt gå ibland då jag vaknar på morgonen. Men jag tvingar upp mig själv.
Att ha mens är det värsta som kan ske för mig, för då klarar inte ens benen att bära mig. Jag är rädd att jag ska förlora fotfästet om jag måste ut och gå.
Jag kan kräkas av min värk som livmodern ger.

"Men hey, mensvärk är ju vanligt, ta en alvedon och sluta klaga." tänker säkert du, tänker säkert även folk i min närhet.
Alvedon har slutat fungera på smärtan. Det knappt att ens de starka smärtstillande som finns att tillgå funkar när värken är som värst. Och att åka till sjukhuset är ändå ingen idé då man oftast inte blir tagen på allvar.

Jag hade ändå tur, jag fick vara smärtfri i halva mitt liv. Vissa som har endometrios får smärtor från första mensen.

Du tänker säkert att jag är en "tråkig människa" som inte följer med när du vill ut och festa.
Jag kan inte göra detta, dels p g a mediciner och dels p g a att dricker jag något alkohol så triggas mina smärtor. Samt att jag redan lagt all min energi på jobbet så jag har troligen otroligt ont redan då du frågar.

Om du är man och du har en kvinna med endometrios så tänker du att hon är tråkig som inte kan ha sex så ofta DU vill.
Jag kan bara säga att jag personligen tycker att det är otroligt tråkigt själv, men jag säger inte nej för att göra dig irriterad eller såra. Men känslan att ha tusen knivar i underlivet och livmodern är inte så jäkla kul. Och detta är inte bara en dag, utan flera dagar upp till en vecka efteråt. Och att eventuellt börja blöda också finns det risk för. Så jag ber om ursäkt att jag är inte så på som jag själv skulle önska och vilja.

Och det går en kniv inom mig varje gång någon frågar: "Och när ska du skaffa barn då?"
Det är inte säkert att jag kan få barn ens, det är en nackdel med denna sjukdomen.
Det kan sänka fertiliteten. Så förlåt om jag inte vill svara rakt på denna frågan. Inte för att du egentligen har något att göra med det.

Med detta inlägg vill jag visa att det är inte så jäkla lätt att leva med denna sjukdomen.
Du tror att du förstår. Men det kommer du som inte lever med detta konstant.
Du blir säkert leds på mitt gnäll om att idag är en dålig dag. Jag ber om ursäkt att jag förstör din fina dag, men det är sanningen.

Du kan bara stänga av och skita i att höra om mina smärtor, om jag ens säger något.
Men det är JAG som får leva med detta, JAG kan aldrig fly smärtor, trötthet eller ångesten denna sjukdomen ger mig.

Så förlåt mig om jag inte är på det bästa humöret konstant. Det tär ganska mycket på psyket och humöret att ha ont. Men jag ska försöka vara trevlig så att det inte förstör din perfekta värld.

Så tänk på det nästa gång du träffar en i din närhet som har endometrios.
Det är troligtvis värre än vad du tror att det är och än vad personen vill säga.


Anmäl
2015-10-17 23:07 #1 av: Tarotstollan

Så bra skrivet och jag hoppas verkligen att de hittar något mycket snart som kan hjälpa dig och alla andra kvinnor som lider av detta helvete!Kramas

Anmäl
2015-10-17 23:11 #2 av: Anonym

 #1 Tack! Blomma

Kände att mitt vredesmod var tvunget att komma ut.
Folk tror att det är ju "bara" en sjukdom som är lätt att leva med.
Men när man får ont konstant så kan man hålla sig för skratt.

Och jag kan väl tycka att folk i min närhet och inte heller sjukvården vill eller kan förstå mig.

Man får ändå "krav" att man ska kunna närvara på tillställningar och sammankomster som om man vore frisk.
Men det kan man inte ens.

Men kul att du hittade hit och kände att det var bra skrivet. Förlägen

Anmäl
2015-10-18 00:39 #3 av: Tarotstollan

Tack själv, kvinna är jag men har inte detta problemet som tur är. Däremot andra onda krämpor men jag håller inte tyst om det, om någon hoppar på mig.
Hade jag varit du hade jag bara frågat den som gnäller "hur skulle du gå, sitta, ligga, andas med en kniv inkört i underlivet ?"

Anmäl
2015-10-18 00:45 #4 av: Anonym

#3 sant, sant.

Blir ofta en massa suckar. Som om: Jaha, nu är hon så igen.
Tråkig och orkar inte.Storgråter

Anmäl
2015-10-18 00:49 #5 av: Tarotstollan

KramasBlomma

Anmäl
2015-10-18 11:52 #6 av: Anonym

Jag vill även uppmuntra till att dela denna texten för den som känner för det.

Anmäl
2015-10-19 12:58 #7 av: IngridSvensson

Tack anonym! Den var väldigt bra skriven.

Anmäl
2015-10-30 08:00 #8 av: Anonym

#7 Tack. Känner att det är sällan man får se hur tankar och känslor är hos oss som är sjuka. Och det är vidrig sjukdom.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.