Annons:
Etikettskaffa-barn
Läst 5269 ggr
Thotis90
2015-09-27 07:00

Berättelse - Jessica

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag blev i november -14 diagnostiserad med endometrios och när jag berättade om sjukdomen vare sig det var för vänner, bekanta eller okända fick jag alltid frågan "vad är det?". Jag kände då att jag var tvungen att bidra med kunskap och det gjorde jag i form av ett projekt, Endometrosis awareness project, som jag lanserade på min facebooksida, på min blogg och instagram under mars månad. Under denna artikelkategori kan du ta del av mitt projekt. OBSERVERA! Alla bilder som är anslutna till projektet är tagna av mig, Louise Hedblom.

Endometriosis awareness project dag 27 - Berättelse

Det här är Jessica. Hon har Endometrios. Hennes historia började när hon var 13 år gammal, strax efter att hon började menstruera. Hon drabbades av så kraftiga smärtor i samband med menstruation att hon var tvungen att stanna hemma från skolan. Med tiden fick hon också smärtor i buken och vanliga receptfria Smärtstillande hjälpte inte. I början trodde hon att det var normalt att ha ont, men då hon fick ont även när hon inte menstruerade började hon misstänka att någonting var fel och valde att söka vård.

Hon sökte vård på gynkliniken och kirurgkliniken. De kunde inte hitta några fel då alla prover och undersökningar såg normala ut. Hon fick diagnosen förstoppning och fick upprepade gånger olika laxerande medel samt lavemang och blev sedan hemskickad. Det var samma sak varje gång hon sökte vård, att hon blev hemskickad. Hon började då tvivla på sig själv. Hade hon verkligen ont? Efter några år, när hon var inlagd på sjukhus, hade hon turen att träffa en jättebra gynekolog som misstänkte Endometrios och föreslog att hon skulle få göra en Titthålsoperation för att kunna ställa en diagnos.

Jessica fick sin diagnos genom Titthålsoperation efter 5 år av besvär. Efter operationen fick hon kort information om sjukdomen: vad den beror på, hur man kan behandla den osv. Det fanns inte så mycket att välja på i behandlingsväg då man inte hade kommit så långt på den fronten på 90-talet. Det var i princip bara att försöka stoppa menstruationerna, antingen med hjälp av P-piller eller Synarela. Hon valde Synarela, som inte gav någon effekt. Hon gick sedan obehandlad i några år och fick starkare Smärtstillande att ta när det blev för jobbigt. Hon fick sedan två barn tätt och efter det hade hon sparsamma besvär, men efter ungefär 8 år kom smärtorna smygandes tillbaka.

Hon har provat många olika hormonbehandlingar, men ingenting har gett effekt. Hon har genomgått flera titthålsoperationen för att rensa och ta bort synlig Endometrios, men det har snabbt kommit tillbaka. Hon har de senaste åren tagit riktigt starka Smärtstillande läkemedel, bl.a. morfin, och har fått öka doserna då de inte har gett tillräcklig effekt. När smärtorna har varit för starka har hon blivit inlagd på sjukhus för att få intravenöst morfin i höga doser.

För 3 år sedan tog hon beslutat att operera bort livmodern och äggstockarna med förhoppningen att smärtorna skulle ge med sig. I samband med operationen fick hon en skada på urinblåsan som ledde till en stor och påfrestande operation för att laga den. Hon fick i samband med skadan olidligt ont och hon förstod då att någonting inte stod rätt till. Hon skrek av Smärta, hyperventilerade och tappade känseln i benen. Det var ingen som trodde på henne och hon blev då ifrågsatt samt anklagad för att ha tagit för mycket morfin och att hon hade abstinens. Hon kände sig väldigt kränkt! Hon blev inte bättre efter att ha opererat bort livmodern och äggstockarna. Smärtorna fanns kvar och var starkare än någonsin. Hon började återigen med olika hormonbehandlingar, men ingenting hjälpte mot smärtorna. Hon har kommit upp i mycket höga doser morfinpreparat och är ständigt trött och orkeslös.

Jessica har vid ett tillfälle fått åka till Uppsalas smärtcentrum då man började misstänka att hennes smärtor berodde på skador på hennes smärtnerver, orsakade av den långvariga smärtan och sammanväxningarna hon hade fått efter alla år med Endometrios. För några månader sedan fick hon börja med Metadon istället för Morfin då Metadon har bättre effekt på just nervsmärtor. Det har gett jättebra effekt. Hon har mindre ont och har sakta, men säkert blivit piggare och det känns lite som att hon håller på att få tillbaka sitt liv - där hon känner sig gladare och orkar göra saker efter en arbetsdag. Här är Jessica just nu och hon hoppas att det kommer fortsätta åt rätt håll.

Det som har varit jobbigast, förutom smärtorna, är att hon många gånger har känt att vårdpersonalen har behandlat henne som en missbrukare som bara har varit ute efter starka mediciner. Det har varit väldigt kränkande. Om hon fick ändra på någonting skulle hon ändra på förståelsen från vårdpersonalen. Det är jobbigt som det är och man orkar inte med att ständigt bli misstrodd.

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Annons:
Aleya
2015-09-30 06:47
#1

Vilken historia. Och som alltid vill inte vården ta sin hand i smärtor som inte syns.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: