Hej, mitt namn är Simona och jag är lillasyster till Ella som har startat Endometrios i fokus.

Jag ville bara dela med mig av och kanske pratar för andra om hur det är att ha en anhörig som har den här sjukdomen.

Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska börja så jag kör bara på.

När min syster får sådär jätte ont, när hon ligger på golvet och inte kan undkomma denna knivskärade Smärta, när hon inte vet varför detta händer henne, då man känner sig hopplös och ovetande. De situationerna är väldigt stressande, rörande och framförallt oroande. Man önskar att man hade magi och kunde ta bort all Smärta i några minuter. Men det kan man inte, man kan bara stå där och psykiskt stötta utan nytta.

Det är väldigt enkelt att glömma att sjukdomen existerar, man tänker inte på det, pratar inte så jätte mycket om det, man ”glömmer” för att göra det lättare. Men every once in a while så blir man påmind när tabletterna visar sig.

Det är en daglig kamp, man kan aldrig undkomma det. Men jag tror inte att människor fått den här sjukdomen för att de ska ge upp på livet. Jag tror att de fått det här levnadssättet för att de kan klarar det.

Författare: Simona Dulcis