Hur ska världen få upp ögonen för denna sjukdom om de drabbade ska behöva springa och gömma sig när de har besvär?

Själv hade jag valt att gå undan. Mest för att inte sätta andra i en jobbig sits och för att jag hellre är ensam vid Smärta.

Jag går på jobbet och har ont. Jag säger att jag har ont om någon frågar. Har dock inte sagt att det är Endometrios som gör det. Känns konstigt att vräka ur sig det i fikarummet. Hur ska du kunna gå på toa och ha ont? Ha ont, frågar dom så svara. Skulle mina svärföräldrar fråga så skulle jag förklara. Nu har jag inte behövt förklara men ja. Så skäms inte över att du har ont!

Jag håller nog med Hera.

Klart att man har rätt att ha ont oavsett om det är Endometrios eller annat men att sitta vid matbordet och profylaxandas känns ju märkligt tycker jag.

Skulle aldrig utsätta andra som äter för en obehagssituation om det går att undvika. Jag skulle definitivt gå undan.

#4 Hmm, vill bara poängtera att det där med profylaxandningen enbart är i max 5 sekunder. Jag skrev ju i texten ett par, tre gånger, alltså inte hela tiden! Alltså två/tre profylaxandetag. Och mina smärtor kommer bara i intensiva minuter, så jag har typ bara sådär superduper ont 1 gång i timman, i kanske 5 minuter.

#1 Jag kände väl mest att det är hemskt att jag ska behöva gå undan för att jag har ont… Medan de andra sitter och har det kul vid matbordet, diskuterar och pratar, så ska jag gå undan bara för att jag har ont… 

#2 Ja, det är ju olika för alla så klart! Jag vill absolut inte vara själv när jag har ont… 

#3 Ja, alltså dom vet ju mycket väl varför jag grimaserar och böjer mig fram. Och alla fortsätter ju prata som vanligt. Min svärmor kan ge mig en liten empatisk blick, men som jag sagt i texten här ovanför handlar det ju inte om en längre stund.

#5 Vad vill du att de ska göra då?

Du vill inte gå undan för att de andra sitter och har kul vid matbordet? Du kan väl knappast delta just när du har så ont?

När jag bodde hos min svärmor satt även jag ibland och åt middag och hade ont. Orkade varken prata eller ens vara närvarande undet middagen. Senare började jag äta i sovrummet när jag hade som mest Skov, men det beror på att jag inte kan kliva upp ur sängen eller har lust att vara social. Klart man inte ska dölja att man har ont, men jag tycket inte om att varken jobba eller vara social när jag har ont. Kan verkligen inte bita ihop när det är som värst och jag jobbar som förskollärare och vill inte ens utsätta barnen för en plågande vuxen.

#6 Jag vill sitta kvar :o Jag lyssnar ju, och mm:ar på rätt ställen. Och som sagt är det ju bara i några minuter! 

#7 Åh vad jobbigt! Som tur är har jag bara ont i några sekunder till max 5 minuter när jag får ont! Det låter jobbigt att inte ens komma upp ur sängen :(

Då är det ju korta intervaller och då kan man faktiskt få grimasera bland folk tycker jag. Annat är det om man har långdragen värk, då är det omöjligt att ens sitta upp, för min del iaf. #8

Jag är fortfarande väldigt nyfiken på vad TS vill att de andra ska göra kring matbordet?

#9 Håller helt med dig!

#10 Ingenting. Kanske någon liten snäll blick, men inget mer än så!

#11 jag får nog krasst säga att det lär inte ske. Folk som inte lever med Smärta vet inte hur det är. Dom kan inte föreställa sig. Min kollega tyckte synd om mig när jag hade ont och tyckte jag skulle vila. Han har själv ont konstant, så jag sa åt han: du har säkerligen ondare än mig. Så är det någon som ska vila är det du och inte jag. Men jag vet ju inte egentligen hur han känner sin Smärta. Jag vet bara hur min är. Så tyvärr kommer du nog få känna detta fler gånger i livet.

Jag håller med #12 . Du lär få träffa på en hel del som är oförstående när det gäller Smärta. Jag har ont nästan dagligen i både leder, muskler och mage och får inte större sympati från omgivningen. Det är bara min stackars sambo som får dras med att jag har svårt att göra en del saker imellanåt. Att få en snäll blick är inget man kan räkna med att få när man har ont.

Personligen så vill jag inte alls att människor ska "gulla" med mig när jag har ont eller är dålig. Jag vill bara vara ifred och gillar inte sympati från andra just då men vi är alla olika.

Ja så är det Maria. Vi är alla olika. Jag är som du. Men jag förstår också att man inte är det.

Ts Tyvärr är "dold" Smärta svår för de som inte har det att förstå. Så tyvärr möter man oftast inte det man vill.

Jag är som Maria och Hera. Jag kan bli förbannad när folk säger att jag verkar ha ont. Berätta något jag INTE vet. Och skulle folk sitta och tycka synd om mig skulle jag bara bli mer förbannad. Men det är jag det.

#12 Som jag skrev i #11 vill jag inte att de ska varken säga eller göra någonting, men KANSKE en snäll blick vore på sin plats. Men det skulle inte spela någon roll om allt bara fortsatte som vanligt. Mina smärtor är över ganska fort som tur är. 

#13 Usch vad jobbigt för dig! Jag hade gett dig en snäll blick i alla fall 😉 Och det är som sagt inte viktigt för mig med "en snäll blick", jag vill bara inte skynda mig in på toaletten bara för att jag har ont i några minuter.

#14 Jag vill heller inte bli gullad med, men en empatisk blick hade inte skadat! Fast det skadar inte att inte få den heller.

#15 Ja, så är det ju tyvärr. Men det är mest att min kille tyckte att jag skulle gå undan som stör mig. Det är verkligen inte mer än i max 5 minuter som jag böjer mig fram sådär så jag förstår inte vad hans problem är… Tror han tycker det blir lite olustigt men jag är jättenära med hans familj och det är ju inte så att jag profylaxandas hela tiden när jag har ont, utan bara kanske två små andetag som inte ens låter mycket. 

#16 Haha ja men det hade jag också blivit! Men jag har inget emot att folk tycker synd om mig. Det är ju synd om mig!! :P Hehe skämt å sido.

#17 Skit i vad han säger angående detta.  Prata med  dom du får ont framför.

Jag tycker inte du behöver gå ifrån bordet (när det inte är vad du vill göra) Men när du får så där jätteont så du måste böja dig fram, grimasera och sådant så kan du ju bara säga typ "ursäkta om jag inte är så social just i denna stund men jag fick ont precis"

Det verkar ju inte vara din pojkväns familj som har problem med att du sitter kvar utan din pojkvän.

#18 Jaa. 

#19 Ibland har min svärmor faktiskt frågat och jag har sagt att jag har ont i magen, och då frågar hon "har du ätit ordentligt idag" och då kontrar jag alltid med att "ne men det är mensvärk"… :) Det är bara min svärmor som brukar reagera, de andra låtsas som inget. Min pojkvän har inget problem med det, utan jag tror bara att han tycker att jag ska grimasera någon annanstans :P Han är väldigt introvert ibland. Vill inte prata om privata saker och så :)

#20 tycker det låter som många antaganden. Man behöver väl egentligen inte säga eller göra något?

Hm, kanske inte!

Jag tycker snarare att det är oförskämt att sitta kvar och profylaxandas i stället för att gå undan ett tag. Om du har lite värk så är det en annan sak, men mår du så pass dåligt så hade jag gått till soffan till exempel och eventuellt bett någon annan att följa med. Det kan alltså vara olika från gång till gång, hur snabbt det onda kommer och hur intensivt det blir, så kan du agera olika. Men att sitta mitt i ett sällskap med sådant "drama" som att profylaxandas känns väldigt märkligt.  Det känns mer som att du vill att de ska förstå att du har jätteont - är det kanske så? Att du inte anser att det tas på allvar? Då bör ni nog prata om det i stället. 

Givetvis är det inte kul att ha ont och det är förfärligt att du har det.  Styrka till dig.

#23 Jag hade också tyckt det om det var i massa sekunder, men som jag har skrivit ovan så är profylaxandet bara i EN ELLER TVÅ ANDETAG, alltså är det över på en sekund! Och neeej så är det verkligen inte. Och som tur är är mitt över på några minuter (själva värken, profylaxandningen är ju som sagt superduperkort, och absolut INTE varje gång) så det är ju inte så att jag sitter hela middagen och har ont.

#24 Så som du beskriver det nu så märker de ju knappast av det och då är det väl inga problem.

#25 Nä jag tycker ju inte det, men det var min kille som gav som förslag att jag kanske skulle gå undan. Han märker ju alltid eftersom han känner mig så bra men de andra reagerar ju inte så så är det säkert! :) + detta är inget jag går och grubblar över dagligen utan när jag skrev det så hade det precis hänt och jag ville bara ha en diskussion om hur man ska göra om man får ont offentligt.

#26 Då förstår jag inte riktigt hur du kan vänta dig snälla blickar om de inget märker???

#27 Har du läst vad jag skrev i #17? :P

OK, då får du väl tala om för din kille att de andra inte märker någonting utan det bara är han som känner dig så väl.

Jag hade tagit min pojkvän i handen och bett honom komma med mig. Gå iväg en sväng, ha ont. och han får vara där och stryka på dig. Gå sedan tillbaka. Jag vill inte heller vara ensam i min Smärta utan ber alltid min sambo/pojkvän hjälpa mig när jag får ont. Jag skulle inte vilja vara bland hans familj vid matbordet och ha ont, men absolut inte ensam. Ni är två i den här sjukdomen och han får finnas där för dig medans du har ont. Eller sitt kvar, men då får han så gott åtminstone ge dig en ländryggsstryk, det är då det minsta han kan göra. :) Haha, men det är svårt det där. Jag har har år av träning av min sambo uti detta (haha) och har jag ont (och jag visar det) och jag inte får en hand på ländryggen som stryker eller dyligt får han en blick av mig så hamnar den där ganska fort. Som sagt, det är det minsta jag tycker min pojkvän kan göra för mig medans jag har jätteont. Jag tror du förstår var jag menar. Jag förstår dig också, det är att få bli lite sedd och se att de faktsikt bryr sig som spelar jättestor roll…

MEN, den är nästintill omöjlig att få från människor som inte vet hur det är. De enda som jag känner kan nästan förstå mig är de jag känner som själv har Endometrios. Efter det kommer min sambo.