Intressant läsning. Måste känts skönt att du fick diagnosen. Nu vet du varför du haft såna besvär. Riktigt jobbigt är det när det gör ont att bajsa och kissa. Fy vad hemskt det är att gå på toa då.

Oj.. Skickar en stoor varm kram till dig! 🌺 Tufft för en så liten tjej att gå igenom så mycket "vuxet" så tidigt! Förstår helt din oro för framtiden. Inte lätt som vuxen heller att "deal"a med.

#1 Ja, det är inge vidare. Ibland blir jag liksom helt kallsvettig och måste springa till toaletten. Tycker det är himla konstigt att det gör ont när man bajsar liksom…. #2 Åh taaack!

Men, allt kom inte med till #2! Vad konstigt. Skrev lite om hur det var med humöret men fortsätter när Jah har en dator till hands…

#2 (det som inte kom med) Ja, det var ganska jobbigt faktiskt. Dels att man inte alls visste vad mens var och att alla känslostormar inte gick att hejda. Eftersom jag var så liten hade jag inte den där "spärren" som man lär sig skaffa. När jag blev arg agerade jag argt liksom. Nu när man är vuxen har man ju lärt sig behärska sin ilska men när jag blev så där hormonhysterisk blev jag det så alla märkte det, liksom. Ett tag var det så illa att jag var nära på att byta till en skola för barn med temperamentsproblem… Kommer inte ihåg varför det inte gick igenom, jag träffade rektorn med mamma och pappa och grejer. Tror jag var 11.

Oj… #5 det låter riktigt tufft! Men du kan vara stolt över dig själv idag så mycket som du har lärt dig om livet och har insikter om redan fast du är så ung! Försök att fånga det lilla positiva du kan få ut av allt elände, som tex ta vara på livet nu när du är ung! Gör inte som mig, jag börjar komma underfund med saker du redan kommit till insikt om och jag är snart 40. Passa på att göra det som känns viktigt i livet på riktigt medan du är ung och har ork och energi kvar! Det finns massor med positivt med att tex vara en ung förälder. Slösa inte bort tiden. Det har du så mycket igen sedan när du blir äldre! Jag utbildar mig nu tex… tänk vilken framtid jag skulle haft framför mig om jag satsat på den utbildning jag ville redan när jag var 22 istället? Skulle kunnat gjort en massa annat kul idag istället för att slita hundår nu liksom. Mina kompisar har vuxna barn.. jag har inte lyckats få några än.. om alls… ska jag börja småbarnsgöra nu när jag inte har ork till småbarn kvar tex?… jag ångrar mig så mycket att jag väntade för länge och bara strulade runt och "hade kul" i så många år.. det blev liksom bara bortslösat när man inte hade erfarenhet och insikten att ta till vara allt det jag upplevde då. Man tog liksom allt för givet istället för att njuta av det tex. Du har en stor fördel där … att du redan nu inte tar allt i livet för givet! Istället för att känna stress över saker, försök att njuta av det på riktigt, Nu när du har changsen! Vad det än är som dyker upp, skulle det vara barn, en resa eller vad det än vara må du tar dig för.. njut av det när du är där och har det! ❤️

Känner med dig i det du skriver. För att kunna lugna dig så skulle du ju kunna fråga din gynekolog om dom kan kolla hur dina ägg är. Jag fick själv domen att i värsta fall måste jag göra IVF. Och det var inte kul att höra. Man blir förbannad och ledsen. Jag hoppas åtminstone att det slutar att blöda och att du kan kissa normalt. För det där med att inte kunna kissa normalt eller bajsa är inte kul. Har som tur bara haft det i samband med mens.

#6 Tack för de värmande orden! ❤️ Ja, jag är faktiskt ganska stolt över mig själv! Min förra kurator som fanns på skolan sa alltid att jag var så mogen i mitt tankesätt, och det tror jag har att göra med att jag fick växa upp så fort. Det är ju både på gott och ont förstås, men på just den mentala biten tror jag att det är bra. 

Men fina du, så där ska du ju inte tänka! Tänk istället att du hade chansen att leva livet i 20-årsåldern! Det som är så bra med utbildning i Sverige är att man kan plugga precis när man vill. Jag ser absolut inget fel i att börja plugga när man är lite äldre (och du är ju fortfarande UNG! Gammal är man inte förrän man är 60!

Jag tror att du skulle klara av småbarn finfint. Det som är bra med att inte vara en ung mamma är att man har så mycket livserfarenhet! Visst är knäna lite sämre och kroppen lite osmidigare, men vad gör det? Min svärmor fick sitt första barn när hon var 33 och sista när hon var 35 (några år yngre än dig, men tror ändå inte det är så stor skillnad orkesmässigt) och hon har varit en jättebra mamma!

Och även om ditt liv slutar upp med att du inte har några barn får du försöka tänka att livet är fantastiskt ändå. Varma kramar till dig!

#7 Åh, kan man kolla sådant? Vad är det man ser på en sådan undersökning? Om de är slöa? Eller vad är det man tittar efter, liksom? 

Åh min mamma som blev gravid så lätt… Hon brukar skoja om att hon blev det bara genom att titta på snorren… Haha! Och överallt ser jag gravida människor (nu har de i min ålder (årskul 95 + 94) börjat bli gravida…) så det verkar ju vara så enkelt… Tänk om det inte är det för mig 😕

Alltså, jag är bara 20 (säger 20 eftersom det typ bara är 1 månad kvar) år så jag kommer absolut inte skaffa barn på minst 5 år så det känns lite jobbigt att behöva ha det i tankarna så tidigt. Min kille och jag har slarvat med kondom ibland när jag varit utan P-piller och det har (som tur är, ska tilläggas) aldrig blivit någon oönskad graviditet. Kanske är det ett tecken på att jag inte blir gravid så lätt? Eller nojjar jag alldeles för mycket nu?

#8 Jag tror du nojar lite. Jag och min sambo körde utan preventivmedel i ett år, men vi använde oss av Billingmetoden. Det innebär att man har sex på de säkra dagarna. Men det kan ju ändå leda till en graviditet. Men att bli med barn kan vara svårt också, för den mest fertila. Det ska vara rätt tidpunkt med ägglossningen, och killens spermier kanske inte lever mer än några dagar i livmodern, så det kan ta sin lilla tid. 

Oroa dig inte så mycket ännu, man slösar bara bort energi. Men det tipset Aleya gav kan du göra ifall du känner dig orolig. 🌺

#8 Tack för dina gulliga ord. Mitt liv är långt ifrån slut! ha ha.. men många saker är tyvärr för sent för mig nu hur man än vrider på det, och det är en individuell sak. Endel är fertila länge andra inte tex.

Anyways, vad gäller din egen Fertilitet tycker jag att det är bra att du är medveten redan nu om dina förutsättningar och att du kan ha problem. Med det sagt menar jag att du ska vara medveten, - inte orlolig! Utan tänk att du har möjligheten att handla adekvat utifrån vetskapen om din situation. Och därifrån också ta ställning till vad du själv vill eller inte vill och när du är redo för vad. Istället för att bara flumma på och sedan plötsligt vakna upp om 20 år och upptäcka det du idag har förmånen att redan veta.

Så… Sluta oroa och nojja dig! Som #9 ovan skriver ar det bara slöseri med tid. Njut av livet NU istället. Det du gör, gör det med hela hjärtat och var närvarande i nuet. När det känns dags för barn vet du att du har saker att tänka på och ta hänsyn till. Och ja, även de mest fertila kan många gånger ha jättesvårt att bli gravida när de väl bestämmer sig för att bli det. Barn har en tendens att sällan låta sig tillverkas på beställning skulle man kunna säga.. ;)

Jag och min man har genomgått fertilitetsutredning och gjort alla saker och försök som finns tillgängliga i svensk sjukvård. Jag kan säga att det vanligaste är faktiskt att de inte hittar någon som helst orsak eller förklaring till varför folk som vill inte blir gravida. Hos dig vet man om en orsak som kan påverka din Fertilitet. Du behöver inte genomgå någon utredning för det när det blir dax. Utan när ni vill satsa kan ni få hjälp direkt! OCH man vet vad som är problemet och då kan man göra något åt det! MAO mycket bättre förutsättningar för att få de barn man vill än när man  upptäcker att något är fel när man är 40 som jag! ;)

#9 Hm, kanske! Vilken intressant metod! Hade dock aldrig vågat prova själv och riskera att bli gravid… Min kille hade aldrig velat behålla ett barn nu och då jag har jobbat som undersköterska på en gynekolog-avdelning och sett massvis med aborter är jag lite halvt emot det (respekterar dock de som väljer det, bara jag som inte hade klarat av det psykiskt). 

#10 Haha jo, så är det ju med allting tyvärr! Har du stor barnlängtan? Om ni inte kan på egen hand finns det ju alltid adoption! Hur ser ni på det? 

Återigen - tack för att ni tar er tid att bolla tankar med mig!

#11 visst har vi tänkt på adoption. Men det är tyvärr nog för sent på den biten med tyvärr. Känner mig själv för gammal för att börja med barn nu och barnlängtan har gått över. Just nu är jag rätt nöjd ändå. Men jag skulle ha sluppit många år av sorg och ångest om jag fokuserat på att njuta av livet där jag var och i det jag gjorde istället för att jaga efter något annat hela tiden. Så grunna och noja inte över saker, var bara medveten om dem och passa sedan på att njuta och uppleva det du gör och är med om fullt ut istället! :)

Inget kan upplevas mer fullödigt påtagligt än NUet! 😉

#8 Tja dom kollar bara om det finns många ägg kvar. Jag vet dock inte om du måste göra en fertilitetsutredning för att få veta detta. Men som andra sagt så är detta inget man kan hänga upp hela livet på. Det går att få hjälp när tiden är inne. Lev medans. Men visst, men får sörja och vara förbannad vissa dagar. Men inte alla dagar.