Hej! Ny med diagnosen, men levt med den samt smärtan ett flertal år.
Blev diagnostiserad för ca 1 år sedan av ett ”misstag”. Det var sååå skönt och en sån ögonöppnare. Allt jag trodde att jag inbillat mig eller överdrivit föll nu på plats.
Diagnosen fick jag då jag skulle opereras för vad jag trodde var brock. En knöl som tydligt kändes och smärtade. Under titthålsop. hittade man inget brock (surprise) återkom efter läkningsprocessen och visade att ”hallå knölen och smärtan är ju kvar”. Op. igen men nu direkt ovanför ”knölen” som efter prover visade sig vara just Endo. Vilken lättnad! 🙏🏻 Fick då 4 st oxinorm!
Efter återbesök på gyn och samtal om Endometrios och konstaterande att jag har den ”bästa” behandlingen som finns att tillgå just nu, nämligen hormonspiral. Fick jag 14 oxinormtabletter! Gissa om här snålats. De dagar som är olidliga tar jag 3 tabl. I början på november ringde jag och bad om fler. De hade då gått 6 månader. Fick 14 till. ”Hur kan du ha ont, du har ju inga större blödningar!”
Det kändes som en spark i ansiktet. Nu sitter jag här 5 månader senare och känner mig som en knarkare för att tabletterna är slut och smärtan ibland är olidlig.
Vad gör man för att bli tagen på allvar och hur ska man orka med?
Jag har två barn 🥰 Det är dem jag ”slösar” mina tabletter på. Jag tar inte medicin för att orka med jobbet eller städning. Jag tar dem så att jag ska orka följa med min 5 åring som just lärt sig cykla och för att min 10 åring ska få lite kvalitetstid ibland, bara hon och jag.
Oj vad långt detta blev, jag är ledsen för det, men du som orkat läsa mitt klagobrev hit och har tips på vad jag kan säga till läkaren när jag ringer på tisdag blir jag evigt tacksam! 🙏🏻
Kram!