Många av våra anhöriga, kan upplevas som irriterade av våra "ursäkter" för att exempelvis: vara nyktra, inte gå ut, inte umgås osv. Jag personligen förstår detta, eftersom att jag är ung med Endometrios, och att vara ung innebär ofta att vara energisk och glad bland annat. 

Men som endometriosdrabbad är inte jag energisk och glad alltid. 

Och då undrar jag, till er anhöriga hur känner ni över oss med sjukdomen?