Jag har ännu inte gjort någon Laparoskopi, men de ville göra en på mig för 2 år sedan. Jag börjar nu fundera på att göra en. Visst att jag inte fullt och fast har en endometriosdiagnos, så vet jag redan själv, och de på sjukan också, att det till 99% är det. Min mor har en ruskig Endometrios, jag har alla symtom och lite till. Det är redan klart liksom. Men vi beslutade för de där 2 år sedan, då jag totalvägrade att bli opererad, eller ens tittad i, så tyckte ändå läkaren att det kunde gå bra att prova att medicinera (med olika p-medel, då såklart)  och se om det blev bättre. Nu har jag provat rubbet. Jag blir ju för det första aldrig Blödningsfri (har provat allt…………) Smärtorna blir väl mindre och blödningarna likaså, men min värsta symtom är mina fruktansvärda trängningar. Jag har träningar 24/7, varje minut, varje dag… Blir aldrig bättre. Kan bara bli mer eller mindre dåligt. Men alltid dåligt. Svårt att sova, jobbigt med sexlivet och fy och blä. 

Så när medicinerna funkar någorlunda på de andra grejerna, men inte det minsta på detta, så överväger jag verkligen att de ska få gå in och kolla - hur tusan det det ut? Kan man ta bort något? Misstankarna hos oss är ju såklart att mycket är kring blåsan för mig, eller till och med i? i urinröret? You name it. Jag har bara sån sjuk ångest inför operationer då jag tycker det är obehagligt. Plus att jag inte tål narkosen. Jag vet att de kan söva mig med annat, men vem säger att jag inte spyr i flera timmar av det med?

Sen har jag hört att man kan skiktröntga? Har en bekant som just gjort det på varje enskilt organ för att kolla, varför kan jag inte göra så? Om man kanske kan se något där är det väl onödigt att gå in först? Eller? Vet nu något om det?

Vad tycker ni? Jag börjar bli så less på detta elände. Smärtorna och blödningarna och rubbet kan jag ta. Men inte dessa förjäkliga trängningar……… :(