Okej, min bakgrund är lite rörig..  det är inte förrän nyligen Endometrios har funnits i tankarna, men det skulle förklara så mycket….

30 år gammal med två barn. Sökte VC pga urinträngningar samt ansträngningsinkontinens. Läkare skickade remiss till gyn. Tog efter det blodprover som visade att mina järnförråd var tomma (tog samma prov tre månader tidigare då var värdet lite lågt men ändå ok).  Läkaren fundersam över detta, men vi kommer fram till att min extremt rikliga mens nog är boven, men att gynutredning behövs.

Min mens har alltid varit lång och riklig, men ändå hanterbar. Senaste halvåret har mensen ändrat karaktär och blivit extremt riklig 1-2 dagar av de sju jag blöder. Dubbla skydd som byts flera gånger i timmen.. ohållbart! Mens innebär nu även, feber, ont i leder, Smärta i mage och bäcken, migrän, uppblåst mage samt rejäl trötthet (även då jag inte har mens).

Även obehag vid sex.. och när jag gör nr 2.  (Är det inte härligt att vara kvinna?!)

Var till gyn idag och gjorde VUL.. allt såg toppen ut..! Inte ett fel. Ansträngningsinkontinens ska man inte ha i min ålder enligt läkaren.. men: "stoppa upp en sån här båge så blir du bra". Och mensen ska inte vara så riklig, men: " ta P-piller så blir det bra".  Och ont på toaletten får man ju om man är förstoppad. Endometrios? "Nej, jag såg inga Cystor, och inte  heller några knottror på livmoderhalsen. Och så har du ju inte smärtor vid sex, bara obehag ".

Jag känner mig lite lätt besviken, som att jag bara ska acceptera att jag inte kan ha sex, att jag har ont, att jag blöder, att jag läcker, att jag inte orkar ha ett socialt liv.

Ska jag acceptera att allt såg bra ut, börja ta P-piller, gilla läget och låta allt vara. Eller ska jag gå vidare? Jag vet inte……